Med önskningar om lycka, framgång och välstånd
Av den buffé av intriger och rävspel som en gång var Jagingen återstår nu bara en liten spik. Och den kan vi inte längre koka soppa på. Men det var likväl en tung gårdag då vi efter ett majoritetsbeslut bestämde oss för att släcka ner Dag Femton. Inte för att vi ändrat våra åsikter - de består, inte för att vår låga slocknat - vår eld är den största i Sverige! Men för att syret tog slut, och på en plats utan syre kan inte ens den starkaste av eldar brinna. Jagingen var vårt syre, och med dennes död är vårt initiativ inte längre behövligt i denna form.
Men vi kliver av den här hästen med huvudet hållet högt. Vi ser tillbaka på tiden då vi började - en dyster och mörk dag i mitten av december. En samling nedslagna själar som bestämde sig att inte längre sitta tysta. Inte längre passivt titta på medan allt som vi strider för och älskar hänsynslöst kastades ut i vinterkylan. Och hur vårt initiativ över en natt skapade en rörelse som rörde människor långt inne i folksjälen. Hur våra rop färdades över rikets gränser och fick fäste på främmande mark. Hur gråt blev till sång, hur natt blev till dag. Hur fjorton blev till Femton.
Men nu är det dags att ta vår eld annanstädes. Dagen är ljusare nu, ett nytt år har börjat och vårt initiativ går vinnande ur striden.
Kanske kommer vi tillbaka. Kanske ses vi inte mer. Men en sak är säker: T.L.I består.
Som uttryck för förändring,
Som hopp om en ljusare morgondag,
Som den lilla människan mot den stora,
Som slaget underifrån,
Som demokrati i sin praktfullaste stass,
Och framförallt:
Som kärlek!
Tills vi ses nästa gång
/The Loa Initiative
